Uttalanden

SKP och EU-valet

Det österrikiska kommunistpartiet PdA har bett SKP skriva en artikel gällande EU-valet, vår syn på unionen och varför vi för första gången väljer att ställa upp. Artikeln är avsedd för deras teoretiska tidskrift Einheit & Widerspruch (Enhet & Motsättning) och ska därför tackla frågan utifrån ett ideologiskt perspektiv. Denna återger vi nu här, för att ge ett fördjupande ideologiskt perspektiv på frågan.

För första gången ställer de svenska kommunisterna upp i EU-valet. Från 1994, då Sverige gick med i unionen har kommunisterna fört en annan linje, delvis på grund av svaghet – det har inte funnits tillräckligt mycket kraft för en kampanj – och delvis på ideologisk grund. Nu ställer vi dock upp. Det betyder att vi är starkare än tidigare och att vi också har utvecklat en starkare analys av EU och EU-valet. I den här artikeln presenteras Sveriges Kommunistiska Partis analys av både EU som till deltagandet i EU-valet.

För kommunister är deltagandet i borgerliga val inte först och främst en fråga om demokrati, utan en fråga om pragmatism. Så är det, eftersom borgerliga och kapitalistiska parlament bara är en illusion av demokratin. Makten som man kan hitta i staterna och parlamenten är kapitalisternas makt, organiserad för att göra utsugningen av arbetarklassen så effektiv som möjligt. Här går ingen demokrati att finna och därför kan det inte vara en fråga om demokrati att ställa upp i valen.Pragmatismen yttrar sig i att vi får möjlighet att bedriva en valkampanj, vilket är oerhört viktigt i valtider, eftersom människorna intresserar sig mer för politik. Det ger oss också möjligheten att rikta in hela partiet på ett gemensamt mål. Det för till att partiet konsolideras och sammanförs.

Efter valet kan vi också väldigt noggrant studera och mäta vårt stöd. Vi kan se i vilka områden och stadsdelar vi har vårt starkaste stöd och på så vis göra vår framtida propaganda ännu effektivare. Deltagandet i valen ger oss också information och omedelbar feedback på vårt politiska arbete.

Om vi blir valda öppnar sig ytterligare möjligheter för vårt politiska arbete. Vi vet att vi varken vill organisera eller administrera kapitalismen. Det arbetet överlåter vi till opportunisterna och reformisterna. Vad som blir kvar för oss då, är utnyttjandet av parlamentariska församlingar för revolutionära mål.

Konkret betyder det att vi arbetar inom parlamenten för att stärka vårt parti och att ställa arbetarrörelsen på en revolutionär grund. De valda kommunisterna måste arbeta i parlamenten så att de försvagar och bryter folkets förtroende för staten och för det kapitalistiska systemet. De valda kommunisterna måste arbeta så att de försvårar administreringen av kapitalismen, eftersom en effektiv kapitalistisk administration också är en effektiv utsugning av arbetarna.

Kommunisterna i parlamenten måste vara väldigt försiktiga, så att de inte bygger några illusioner om välfärdsstatens möjligheter eller utrymmet för reformer inom det kapitalistiska systemet. Det betyder att:

• Avslöja motsättningarna mellan den moderna människans behov och den politiska administrationen.
• Avslöja och bekämpa alla illusioner kring parlamentarismen och kapitalismen.
• Att återuppbygga den kommunistiska och revolutionära arbetarrörelsen, i total opposition gentemot kapitalismen.
• Avslöja och bekämpa alla partier, från höger till vänster, som skyddar kapitalismen.

Det här förhållningssättet styr vår parlamentariska aktivitet i alla situationer. Vi gör ingen skillnad mellan de olika parlamentariska nivåerna inom kapitalismen, eftersom alla nivåer i vilket fall är verktyg för utsugningen av arbetarklassen och kapitalets expansion i alla länder.

Deltagandet i EU-valet

I en svensk kontext är deltagandet i EU-valet mer komplicerat än deltagandet i valen till de kommunala, regionala och nationella församlingarna. Det beror på att finns här en tradition av bojkott av EU-valen. Utifrån ett revolutionärt perspektiv är det ett problem, eftersom det inte är ett konsekvent förhållningssätt.

Vi ska härdiskuterade tre vanligaste argumenten mot ett deltagande i valet för att visa varför de inte står på en revolutionär grund.

Argument 1: Europaparlamentet har inga befogenheter och ingen makt

Ja. Parlamentet saknar vissa befogenheter som våra nationella parlament har. Parlamentet kan exempelvis inte lägga fram egna förslag, utan bara reagera på förslag från Europakommissionen och rösta ned dem. Makten i EU-parlamentet är alltså begränsad – men vad spelar det egentligen för roll?

Man måste komma ihåg att när det handlar om makten i de kapitalistiska parlamenten, vill vi ändå inte ha den! Vi kan inte utöva arbetarklassens makt i de kapitalistiska parlamenten. De är konstruerade, för att genomföra kapitalisternas makt. Om vi finner oss själva i en position, där vi strävar efter makten i de kapitalistiska parlamenten har vi redan förlorat, eftersom vi då blivit ett parlamentariskt parti, som räknar procent och mandat.

Vi är kommunister. Vår plikt är att göra revolution. För att kunna göra revolution måste vi bygga arbetarklassens makt självständigt från och i opposition till den kapitalistiska makten. Om vi kan utnyttja de kapitalistiska parlamenten för det här målet, så gör vi det. Därför är makten som finns i de nuvarande parlamenten inte den viktigaste frågan.

Argument 2: Om vi deltar i valen legitimerar vi också EU

Ett annat argument som man ofta hör är att ett deltagande legitimerar EU som institution och bygger illusioner om vad EU är och gör. När man deltar i valet skulle man alltså också acceptera EU.

Samma logik används inte på de nationella parlamenten. Trots det faktum att de nationella parlamenten administrerar kapitalismen, precis som EU-parlamenten (även om EU-parlamentet har andra befogenheter, vilket här inte spelar någon roll) ifrågasätter man inte vårt deltagande i riksdagsvalet. Vad betyder det?

Det kan inte betyda något annat än att man bedömer de olika parlamenten på olika sätt. De nationella parlamenten får på så vis en annan roll – kvalitativt sett – än de internationella parlamenten. Genom en bojkott av EU-valet målar man alltså upp en bild av de nationella parlamenten som bättre, man säger att de inte är lika imperialistiska och odemokratiska som EU-parlamentet.

Genom bojkotten av EU-valet men inte de nationella valen legitimerar man alltså det nationella parlamentet. En bojkott i dagens politiska situation avväpnar partiet och rörelsen.

Argument 3: Högerpolitiken är inskriven i EU:s grundlag

I motsats till vad? Kapitalistisk vänsterpolitik? Vi är inte intresserade av att bedriva varken kapitalistisk höger- eller vänsterpolitik.

Hela tiden vill man tvinga in oss i en falsk motsättning mellan kapitalistisk högerpolitik och kapitalistisk vänsterpolitik. Det accepterar vi inte och att bygga en verksamhet runt den motsättningen intresserar oss inte. Vi ser tydligt att om vi godtar ett sådant sätt att se på politiken, så fastnar vi för alltid inom de ramar som kapitalismen sätter upp för oss och vi blir till verktyg i kampen mellan de kapitalistiska fraktionerna.

Istället för att tvingas in i deras alternativ presenterar vi vårt eget: socialismen. Det innebär att vi ställer kapitalismen som system mot socialismen som system, inte att vi fokuserar på enskilda uttryck för kapitalismen och försöker bekämpa dem. Vi är tydliga med att för varje dag som går växer skillnaden mellan vad vi har idag och vad vi skulle kunna ha under socialismen.

Därför är det inte viktigt att högerpolitiken är inskriven i EU:s grundlag. Skulle för övrigt en annan grundlag ha förändrat EU:s karaktär som en imperialistisk union?

Vi deltar alltså i EU-valet eftersom vi är ett konsekvent revolutionärt parti och därför för vi också en politik som inte bygger några illusioner kring kapitalismen, oavsett om det gäller den nationella eller internationella nivån.

Hur ser vi på EU?

Sen den Kol- och stålunionen grundades har målet för den europeiska integrationen varit stärkandet av de europeiska monopolens makt. Det har inneburit en aggressiv anti-kommunism och en offensiv hållning gentemot realsocialismen och i olika utvecklingsetapper har samarbetet mellan Europas kapitalgrupper förstärkts och fördjupats och varje gång har det lett till försämringar för Europas folk.

Man tog ett stort steg när man inledde expansionen österut, efter kontrarevolutionen i Östeuropa. Västeuropas monopol såg möjligheten att lägga under sig en halv kontinent för att på så sätt stegra sin egen profit. Östeuropas länder blev uppdelade mellan de stora västmakterna – även Sverige har fått en del av kakan.

Framför allt tyska, franska och italienska banker, industrier, livsmedelskedjor och medier har expanderat väldigt snabbt och aggressivt. Även svenska banker och svensk industri har expanderat, framför allt i Baltikum. Det har lett till – och leder fortfarande till – enorma vinster för monopolen och enorma förluster för folken.

En av de viktigaste funktionerna som EU har är att förenkla för monopolen att vinna nya marknader och fördelar gentemot konkurrenter. Unionen underlättar kapitalexporten, öppnar nya marknader och deltar i nyuppdelningen av världen. Det gör EU till ett imperialistiskt centrum och i takt med att den internationella konkurrensen intensifieras tas också nya steg i riktning mot ytterligare integrering.

Utöver ledningen av de europeiska monopolens kamp mot andra imperialistiska centra leder unionen kampen mot arbetarna och folken inom EU.

Med minimilöner på ungefär €400 i de östeuropeiska länderna och en prisnivå som snarare motsvarar ett västeuropeiskt land blir folken i Östeuropa fattigare. Situationen tvingar miljoner människor att lämna sina länder och att söka sin inkomst i ett annat land. Följden är att de lämnar sin familj, sin kultur, sitt språk och sitt hem för att bli cyniskt exploaterade för att säkra monopolens ökande vinster.

Medan de tio största EU-företagens vinster motsvarar årsinkomsten för mer än 40 miljoner arbetare saknar mer än 16 miljoner människor i EU arbete. Trots att den så kallade ”Europeiska pelaren för sociala rättigheter” slår fast att kvinnor och män ska ha samma lön för samma arbete tjänar kvinnor 16 procent mindre än män och även om samma pelare också säger att ”anställningsförhållanden som leder till prekära arbetsförhållanden” inte får finnas, har 43 miljoner människor, de flesta kvinnor, prekära deltidsanställningar.

För Europas arbetare och folk finns det inget annat alternativ än att bekämpa EU.

Finns det en nationell fråga i förhållande till EU?

Ofta påstår man att EU har inskränkt Sveriges nationella självbestämmande eller att vi måste befria landet från EU och först därefter kan kämpa för socialismen.

Mot det säger vi tydligt: det finns ingen nationell fråga för Sverige i förhållande till EU. En sån analys skulle gömma klassförhållandena och framställa nationen som en enhet. Det vore en nationalistisk analys.

Den svenska nationen är sedan en massa år tillbaka – i vilket fall sedan kapitalisternas maktövertagande på 1860-talet – helt självständig. Det är en kapitalistisk och imperialistisk nation som deltar i utsugningen av fattiga folk och nationer över hela världen. När Sverige anslöt sig till EU var det möjligt just på grund av att kapitalisterna hade kunnat uppnå den nationella självbestämmanderätten. Det var möjligt för de svenska kapitalisterna att leda den svenska nationen in i EU.

Att vissa funktioner utövas i Bryssel och inte längre i Stockholm är inte det viktigaste, eftersom de svenska kapitalisterna – som ju har makten i Sverige – ändå vill att dessa funktioner utövas. Det är ingen inskränkning i självbestämmandet utan en taktik från kapitalisternas sida. Kapitalisternas och imperialisternas allianser inskränker inte vår nationella självbestämmanderätt, utan förstärker kapitalisternas positioner gentemot andra imperialistiska centra, men även gentemot den egna nationens arbetare.

Frågan om EU förblir alltså en klassfråga, inte en nationell fråga. Därför ställer vi inte frågan om nationens självbestämmande, utan frågan om arbetarklassens självbestämmande inom nationen.

Det leder oss vidare: vi vill överta makten inom nationen. Vi vill ha en nation i arbetarnas händer. Det är inget annat än socialismen.

Det handlar alltså inte om nationens makt, utan om makten i nationen.

Vad är vårt alternativ?

Det är omöjligt att bekämpa EU utan ett socialistiskt perspektiv. När vi säger att vi är mot EU och förespråkar ett utträde ur EU, ser vi inte det som ett steg på vägen mot socialismen, utan kampen mot EU är en del av kampen mot kapitalismen och imperialismen. Den ena kampen kan man inte lösgöra från den andra.

Skulle vi säga att kampen mot EU är något som måste uppfyllas innan vi kan ta kampen mot kapitalismen skulle vi ljuga och vi skulle bygga illusioner.

EU är enbart ett uttryck för kapitalismen på sitt imperialistiska stadium. Det betyder att mekanismerna som skapat EU fortfarande existerar. Vårt mål i sig kan alltså inte vara EU, utan måste vara det kapitalistiska systemet. Om vi vore nöjda med att bara angripa EU skulle kapitalisterna helt enkelt hitta en annan form av organisation som motsvarar monopolgruppernas intressen.

Frågan står alltså inte mellan EU eller inte, utan mellan socialismen eller kapitalismen.

Det vi måste göra är att stärka arbetarnas makt. Den makten finns inte i parlamenten – även om vi kan utnyttja dem – och vi kan inte utöva den makten genom de kapitalistiska institutionerna. Då skulle vi legitimera utsugningen. Arbetarnas makt finns i deras egna organisation, i deras egen vardag och på deras arbetsplatser. Genom organisering och mobilisering lär sig arbetarna att utöva den här makten och de lär sig att det är ett kraftigt verktyg för att skapa folkmakten.

Där finns också demokratin. Genom sina egna organ kan folken och arbetarna utöva sin egen demokrati, i opposition till kapitalisternas makt. Genom deltagandet i den dagliga demokratiska processen säkras också en verklig demokrati – demokratin som bara kan byggas i opposition till EU och hela det kapitalistiska systemet.

För att göra det här är det nödvändigt att också lämna de nationalistiska illusionerna som många inom vänstern har.

Det handlar inte om nationen – det handlar om arbetarmakten!

---

De kommunistiska och arbetarpartierna i Europas uppmaning

De kommunistiska och arbetarpartierna i Europas uppmaning* inför valen till Europaparlamentet i maj 2019: för stärkandet av arbetarnas och folkens kamp, mot kapitalistisk exploatering och EU – för ett folkets och socialismens Europa!

Arbetare, små egenföretagare i städerna och på landet, kvinnor, ungdomar och pensionärer,

Vi, de kommunistiska och arbetarpartier som skriver under den här deklarationen riktar oss till er med anledning av valen till Europaparlamentet 2019.

EU fungerar som ett europeiskt imperialistiskt center och fortsätter vara ett redskap för det europeiska storkapitalet, med syfte att höja dess profiter och garantera dess dominans; det tjänar inte, och kan aldrig tjäna, det arbetande folket.

Förväntningarna på EU och att unionen ska kunna reformeras i en “folklig” riktning har visat sig vara förgäves. Hoppet om att unionens intresse kan skiftas till förmån för folket genom en så kallad “demokratisering” har ingen bas i verkligheten.

Europas arbetare och folkliga skikt kan med sin kamp idag förändra maktbalansen och skapa förutsättningarna för ett socialistiskt Europa som kan garantera rätten till arbete, sociala rättigheter, social säkerhet och inkomster – en framtid för det arbetande folket.

Våra partier försvarar arbetarklassens och folkens intressen och den arbetande ungdomens och kvinnors rättigheter.

Vi kämpar dagligen mot folkfientliga åtgärder som genomdrivs av de borgerliga regeringarna och EU, mot sänkta löner och pensioner, mot avskaffandet av arbetsrätten, de sociala rättigheterna och den sociala säkerheten, mot befästandet av fattigdom och arbetslöshet, mot kommersialiseringen av sjukvården och utbildningen, mot förstörelsen av naturen, mot avskaffandet av demokratiska rättigheter och friheter. Vi kräver åtgärder mot arbetslösheten. Vi kämpar mot hela EU, som manipulerar folket för kapitalisternas profit. Vi fördömer anti-kommunismen, repressionen och begränsningar av våra rättigheter.

Våra partier står för:

• Omfattande höjningar av löner och pensioner.
• Offentlig och gratis sjukvård och utbildning.
• Stöd för arbetarnas och de arbetslösas kamp för heltidsjobb som är stabila.
• Demokratiska rättigheter på arbetsplatserna, utvidgad arbets- och socialrätt och social säkerhet.
• Migrantarbetarnas rättigheter och kampen mot orsakerna som fått dem att lämna sina länder.
• Stöd till de små egenföretagarna och bönderna.
• Ett grundläggande skydd för miljön som idag offras för storkapitalets profit
• Vi fördömer de imperialistiska krigen och interventionerna. Vi kämpar för fred, för stängning av alla NATO-baser, mot NATO, mot “Partnerskap för fred”, mot det militära samarbetet PESCO, en europeisk armé och allt deltagande i imperialistiska krig och interventioner.
• Vi kämpar mot den frontalattack mot  arbetarna som genomförs både under de kapitalistiska kriserna och i den kapitalistiska expansionen.
• Vi ställer oss på de arbetande familjernas sida, när de upplever konsekvenserna av det kapitalistiska produktionssättet som kraftfullt försämrar situationen för arbetarklassen och de folkliga skikten.

Vi uppmanar arbetarklassen och folken:

• Att förstärka sin kamp mot den Europeiska Unionen, som är  kapitalets union och som skadar folkens rätt.
• Att stärka motståndet mot kapitalets  attack, mot de angrepp som kapitalets partier riktar mot folket.
• Att stärka sin kamp mot de problem som folket upplever i sin vardag.
• Att på bästa sätt stödja de kommunistiska och arbetarpartier som fördömer EU i valen till  Europaparlamentet i maj 2019 för att på så sätt försvaga partierna som stödjer EU och dess politik, som förvarar kapitalets EU och den så  kallade “demokratiseringen” av EU.

De här positionerna kommer att stärka folkens kamp i hela EU – arbetarna kommer kämpa utifrån bättre positioner.

EU tjänar inte folket. EU tjänar den kapitalistiska klassen, de stora monopolens intressen och ökar kapitalets koncentration och centralisation. EU förstärker sin roll som imperialistiskt ekonomiskt, politiskt och militärt block i motsättning till folkets och arbetarklassens intressen.

Folken har all anledning att motsätta sig den manipulation som EU, dess mekanismer, dess regeringar och de partier som stödjer den imperialistiska unionen organiserar.

De lovar att EU kan garantera oss rätten till arbete, samt våra arbets- och sociala rättigheter. De vill övertyga folken om att de kan garantera dem bättre levnadsvillkor. Det är en stor lögn.

Vi påminner om fakta: inom EU finns det 16.6 miljoner arbetslösa; deltidsanställningar ökar hela tiden, i siffror är 21% av arbetarna, eller 43 miljoner, anställda på deltid; de som lever på eller under fattigdomsgränsen är fler än 110 miljoner; ungdomens framtid är underminerad.

Arbetarklassens och folkens grundläggande rättigheter avskaffas. Massuppsägningar blir vanligare, rätten att strejka begränsas, pensionsåldern höjs och pensionerna sänks. Den privata socialförsäkringen förstärks.

De fattiga bönderna slås ut tack vare den gemensamma jordbrukspolitiken, egenföretagarna stryps av de stora monopolens konkurrens, ojämlikheten och diskrimineringen förstärks på bekostnad av kvinnorna. Immigranter jagas medan politiken som tvingar dem att överge sina hemländer förstärks.

Repressionen mot arbetarklassen och de folkliga kamperna förstärks och nya metoder utvecklas hela tiden.

Det politiska, ekonomiska och militära  samarbetet med den israeliska staten, som mördar det palestinska folket, uppgraderas.

“Stabilitets- och tillväxtpakten”, den “förstärkt ekonomiska styrningen”, “Bankunionen” och andra folkfientliga verktyg som används har lagts till i EU:s verktygslåda. En ny dramatisk situation för folken utvecklas.

EU:s så kallade “globala strategi”, den “gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken” och PESCO utgör farliga verktyg för krig och interventioner, vilket tjänar imperialisternas intressen.

Motorn bakom att kapitalisterna enats i EU är de europeiska monopolens intressen; EU utvecklas kontinuerligt i en reaktionär riktning – mot folket.

Det är därmed uppenbart att varken EU, den Europeiska Centralbanken eller Europaparlamentet kan vändas till folkens fördel, såsom de europeiska partierna som stödjer EU:s strategi påstår.

Dessutom kan EU inte förvandlas till en “stark motståndare” till NATO och USA, som många av de som stödjer EU hävdar. EU har ett nära samarbete med NATO och USA mot folken, medan den mellan-imperialistiska konkurrensen manifesteras såväl inuti EU  som med formeringar av grupper av länder och utträden som Brexit.

Rivaliteten med USA men även med Ryssland och Kina för kontroll över marknaderna intensifieras.

De kommunistiska och arbetarpartier som skriver under det här uttalandet:

• Betonar att kapitalets offensiv är enhetlig och innefattar alla EU:s medlemsländer, såväl som de andra länderna på den europeiska kontinenten. Det är därför viktigt att stärka de kommunistiska partiernas och folkens gemensamma kamp och att utveckla solidariteten med arbetarnas kamp i hela Europa och världen.
• Understryker att det finns en annan utvecklingsväg för folken. Möjligheten till ett annat Europa växer fram ur arbetarnas kamp; ett Europa för folkens välstånd, för socialt framsteg, för demokratiska rättigheter, för jämlikt samarbete länder emellan, för fred, för socialism.
• Tror på folkens rätt att själva välja utvecklingsväg, inklusive rätten att gå ur EU, NATO och varje annan imperialistisk organisation; på kampen för  den socialistiska utvecklingsvägen.

Det här är det verkliga svaret på de organiserade ansträngningarna att vilseleda folken.

Europas folk har inget intresse av att följa kapitalets fanatiska stöd för en allians över Atlanten. På samma sätt har de inget intresse av att följa nationalistiska krafter som använder sig av åtgärder som protektionism och “euroskepticism” som redskap, men som tjänar andra klassintressen än folkets.

Folket har inget gemensamt med de nationalistiska, fascistiska och nazistiska partier som försöker utnyttja folkens lidande och problem för att stärka sin roll som spjutspets för monopolens diktatur.

Det enda verkliga arbetarsvaret på de här försöken att missleda folken är att stödja de kommunistiska och arbetarpartierna. Ett sånt svar utgör det rätta svaret på antikommunismen och på de reaktionära och ohistoriska försöken att likställa kommunism med fascism – det kapitalistiska systemets eget kött och blod.

Vi manar arbetarklassen och Europas folk att reagera positivt på den här uppmaningen från de kommunistiska och arbetarpartierna.

Varje parti organiserar arbetarnas kamp i sina egna länder. De kommunistiska och arbetarpartierna kämpar mot EU och de imperialistiska unionerna. Att stärka dem i varje politiskt slag bidrar till att utveckla folkens kamp.

Vi uppmanar folken att försvaga krafterna som stödjer EU och som skapar illusioner om att EU kan repareras.

• Nej till EU, monopolens, kapitalets och krigens union!
• Framåt för ett Europa byggt på folkens välstånd, på fred, social rättvisa och demokratiska rättigheter – på socialism!

*Det Europeiska Kommunistiska Initiativet, som står bakom uttalandet, är ett samarbete mellan de revolutionära kommunistiska partierna i Europa. 30 partier ingår i Initiativet. Utöver Sveriges Kommunistiska Parti återfinns också partier som Greklands Kommunistiska Parti (KKE), Turkiets Kommunistiska Parti och det italienska Partito Comunista m.fl.